Pedagogik - förklädd nyfikenhet.

De har temavecka om Mellanöstern. Jag frågar läraren lite oroligt är det något vi behöver förbereda barnet på innan? Frågar av gammal vana, tänker att barnet fladdrat iväg i egna tankar och att vi hemma måste stötta för att barnet överhuvudtaget ska få något gjort. Läraren säger: "Nej det behövs inte, barnet ska få vara i en grupp där hans spetskunskap kommer till sin rätt."

Mitt barn har från sin forna skolsituation med sig en total skrivblockering. Skrivblockering som liknar panikångest. Två dagar in på temaveckan säger läraren lite roat: "Ja, barnet har skrivit lite idag. På en powerpoint, om sin grupps ämne. De jobbar på riktigt fint." Mitt barn har alltså skrivit lite idag.

Läraren har satt barnet i en grupp som ska skriva om metallutvinning i Mellanöstern. Varje barn i klassen har kunnat finna sitt specifika intresseområde i det omfattande temaämnet. Barnen paras ihop inför grupparbeten där tangerande intressen är gemensam nämnare. De triggar varandra att dyka i ämnet.

Pedagoger här är nyfikna på barnens intressen. Intressen är grundade i nyfikenhet. Pedagogerna är alltså nyfikna på barnens nyfikenhet.

Nyfikenheten i sig är nästan självförsörjande hos oss människor.
Nyfikenheten är en förutsättning för lärandet.