måndag 16 november 2015
Den gemensamma nämnaren skapar inte utanförsskap
Den som kan musik tycker det är roligt att prata musik med en som kan musik. Det är roligt att spela i en orkester om alla i orkestern är ungefär på samma nivå i sin musikaliska utveckling. De i orkestern har en gemensam gemenskap i musiken och den gemenskapen finns inuti orkestermedlemmarna även när de inte spelar. De har en tillhörighet och kan på så sätt känna en större gemenskap och generositet inför sina medmänniskor överlag. Jag tror inte vi behöver vara rädda för utanförskap genom att skapa rum för gemenskap mellan människor. Jag tror att de som t.ex. går i grundskolans specialskolor för fotboll eller musik kan umgås med människor som inte spelar fotboll eller håller på med musik, även om de är begåvade i fotboll och/eller musik. Det samma gäller för de barn som kan gå på grundskolans specialskolor för högt begåvade barn. Det vittnar specialskolorna för högt begåvade barn i Danmark om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar