Sju språk i veckan.

För att utmana barnen lite extra här i skolan för särskilt begåvade barn så finns det frivilliga extralektioner. Dessa ämnen skiftar per läsår. I år kan barnen välja bland:

- Fossil.
- Gammelgrekiska.
- Körsång.
- Musikteater.
- Löpning.
- Kroatien - språk, kultur, geografi och gastronomi.
- Kinesiska, mandarin - tecken och kommunikation.

Vår son har valt fyra stycken ämnen. Fossil, Gammelgrekiska, Kroatien och Mandarin. Han läser således nu sju språk i veckan. Danska, Engelska och Tyska som är obligatoriska. Svenska som är hans modersmål som vi pratar och läser hemma. Det finns inte hemspråksundervisning i Danmark, vilket i sig gör mig grymt upprörd. Grejen var att jag skämtade när jag sa att jag skulle anmäla honom till alla tre extra språk. Det var liksom orimligt roligt att tänka sig att vi tyckte att han skulle gå i alla ämnen. Som om vi överdrev och lade oss i en fördomsfålla av hur föräldrar till särskilt begåvade ungar ses. Som att det är vi som driver på våra barn till bristningsgränsen. Jag tänkte well, vi ser vilket han väljer att fortsätta med. Men tji fick jag. Pojken kom hem fylld av energi. Helt glad. För honom var det inte ett skämt att läsa sju språk. För honom blev det en förhöjning som ledde till energiutveckling. Han blev piggare. Innan kunde han somna över tyskan eller danskan. Nu i en grupp av sju språk får alla språk energi på något sätt. Ett halleluja-moment, där är taket. Det berömda taket att söka i varje barn. Vår son närmade sig sitt tak när han fick omfamna sju olika språk i veckan. Om barnet ligger och jobbar under sitt tak så famlar det trött omkring. Knappt i fantasin kunde vi föreslå sju olika språk. Men när han fick det så var hälften av jobbet gjort. Det kan tyckas som en paradox att man bli trött av för lite utmaning och pigg av att utmanas mer. Men det är så de fungerar dessa ungar. Lägg ribban högre än var du ens kan föreställa dig. Ha tillit till det.

Ett år sedan Skolverkets rapport.

Idag är det ett år sedan Skolverket släppte sin rapport om att barn med särskild begåvning behöver stöd i skolan. Äntligen kom en samhällelig identifikation av hög intelligens hos barn och vi kunde börja prata mer öppet om dess komplexitet. Tack till er som var med och jobbade fram den. Vi har långt kvar att gå, men denna dag för ett år sedan var faktiskt banbrytande. Det blev lite lättare att andas i Sverige.

För ett år sedan var vi nämligen redan här i Danmark för att provgå en specialskola för särskilt begåvade barn, den vi sen valde att flytta till. Jag hade hög energi och koncentration, för att få det stöd våra barn behövde i skolan så hade vi lämnat landet. Vi befann oss på andra sidan Öresund. Rapporten från Skolverket kom under de två veckor vi var på plats i Danmark. Före vi åkte kunde vi knappt säga vad det var för skola som vi skulle pröva. När vi kom hem igen efter prövotiden fanns det plötsligt utrymme för att berätta. Skolverket hade bekräftat vår situation. Det var ett så tydligt statement den där rapporten.

Om hur saker hänger ihop?

I morse hade vi en diskussion som började med att barnen ville att jag skulle förklara vad det symboliskt betyder att räcka ett långfinger. Den slutade med att jag fick lära mig att pandan har sin blindtarm för att kunna äta bambu.

För smart för sitt eget bästa.

Kropp och själ i Sveriges Radio P1 har ett program om särskilt begåvade barn. Programmet heter "För smart för sitt eget bästa". Jag är med på telefon från Danmark.

Det är intensivt, utmanande och jätteroligt att vara förälder till de här barnen. För dig som undrar vad du kan göra om du har eller misstänker att du har barn med hög intelligens så finns det en lista med kontaktuppgifter till stödforum här på min blogg i högerspalten. Där kan du nöta och blöta frågor angående utveckling och skolgång. Finna likasinnade och ge barnen varandra att känna igen sig i. Konkreta saker som kan underlätta:

• Om skolan inte förstår; håll familjens självkänsla vid liv vid sidan av. 
• Rör på er mycket så att barnen tröttar ut sina högfrekventa tankevirvlar.
• Gå ut i naturen så att de jordar sig.
• Umgås med dem mycket och ge stor omsorg kring deras högkänslighet.
• Prata, prata, prata och vägled dem genom existensiella frågor och den för dem ofta abstrakta verklighet som vi befinner oss i. 
• De här barnen behöver faktamatning som ungar behöver mellanmål. Det blir annars som ett blodsockerfall för hjärnan. Vi matar dem med dokumentärer och TED-education samtidigt med mellanmålet. 

Många av er har säkert kommit på andra smarta trick, fyll gärna på i kommentarsfältet.

Udda eller jämnt

Vi tittade på när barnen i fjärde klass på skolan spelade brännboll. Det var ingen lärarledd lektion, några hade börjat spela och de andra hoppade in. Det slog oss att i de klasser som dessa barn tidigare hade gått så hade de flesta varit det udda barnet, som inte riktigt passade in. Här var de istället alla med i gemenskapen, alla udda, ingen udda. Alla glada. Alla är med, ingen positionering, inget tjafs när lagen delades upp, inget problem när något barn lämnade eller tillkom, ingen lät spelet gå ut över leken. Socialt välfungerande barn.

IQ procentuellt fördelad hos befolkningen

Jag gjorde ett snabbt screentryck för att visuellt se hur det procentuellt ser ut med IQ fördelad hos befolkningen. Den gula fliken är antal människor med IQ>130. Den blå är IQ<70. Det gröna fältet (här gult + blått) är befolkningen som befinner sig däremellan, 96% av alla människor. Den blå fliken är alltså de som, i Sverige, har möjlighet till en egen skolform i form av särskola. Skolverket menar att skolor kommer ha svårt att anpassa undervisning för de barn som befinner sig inom IQ>130 (barn i den gula fliken på bilden). En kan tycka att de i den gula fliken, även de, kunde få möjlighet till en egen skolform. Jag tror på inkludering, men inte om inkludering ger exkludering som i många fall med barn i både det blå och det gula fältet. En egen skolform att kunna välja på, anpassad till komplexiteten hos människor i de blå och gula fälten skulle vara att visa hänsyn. 

Pedagogik på plats - Glyptoteket

När omställningar fortfarande känns hårda är det skönt att glädja sig åt att vi bor tätt på Köpenhamn och har nära till fantastiska platser och museer. Som Glyptoteket t.ex. dit skolan åkte med sin fjärdeklass för att ha konsthistoria på plats i två dagar. Antikens historia mitt bland Glyptotekets samlingar, vilken ynnest.