Mitt barn har från sin forna skolsituation med sig en total skrivblockering. Skrivblockering som liknar panikångest. Två dagar in på temaveckan säger läraren lite roat: "Ja, barnet har skrivit lite idag. På en powerpoint, om sin grupps ämne. De jobbar på riktigt fint." Mitt barn har alltså skrivit lite idag.
Läraren har satt barnet i en grupp som ska skriva om metallutvinning i Mellanöstern. Varje barn i klassen har kunnat finna sitt specifika intresseområde i det omfattande temaämnet. Barnen paras ihop inför grupparbeten där tangerande intressen är gemensam nämnare. De triggar varandra att dyka i ämnet.
Pedagoger här är nyfikna på barnens intressen. Intressen är grundade i nyfikenhet. Pedagogerna är alltså nyfikna på barnens nyfikenhet.
Nyfikenheten i sig är nästan självförsörjande hos oss människor.
Nyfikenheten är en förutsättning för lärandet.
Jag har en 15åring som har total skrivblockering. Han kan inte få ner något påhittat eller sammanfattad fakta på papper. Han kan skriva prov i NO och andra ämnen, men inte när det är tomt papper och lite för stora ramar. Jag skulle nog påstå att det blir lite panikkänslor hos honom när vi försöker "lära" honom. Har du fått något råd om hur du kan hjälpa ditt barn? Jag vet inte vad jag skall göra.
SvaraRadera