tisdag 24 november 2015

Vidgar begreppet och tar in naturen.


När vi flyttade hit så ville jag vidga begreppet skola, särskilt för våra barn. Jag tänkte att den skola de går på till vardags är deras skola, men även det ställe där vi kan hämta kraft i naturen är deras skola. Skolan är en större helhet/enhet. Inte "på riktigt" men för oss själva. På så sätt tänker jag att barnen har en snabblänk inuti sig, mellan de båda platserna vi kallar skola. När de är i sin vardagliga skola har de med sig naturen och sina nya vänner Isildur, Modin, Hrodur och Nöytron.

Vi har hittat till Rikke och hennes hästar. Hästar som står still och tar emot det som behöver lämnas över. Hästar som helar.

Ridekunst med Rikke finns i Havreholm ca 15 km från Helsingør. Ganska nära Sverige för den som behöver.

torsdag 19 november 2015

Forum för Särskild begåvning.


Det finns forum för råd och gemenskap kring våra särskilt begåvade barn / högt begåvade barn / gifted children. Barnet behöver inte vara testat högbegåvade i dessa forum, föräldern behöver dock ha ett samtal med någon av forumets konsulter före de kan delta.

Filurum föräldrar på fb med över tusen föräldrar.
Filurum young på fb är ett forum där särskilt begåvade ungdomar kan mötas och hitta vänner.

FIlurum 140+ är ett forum för föräldrar till barn som ligger på 140+ dessa barn behöver vara testade för att föräldern ska kunna dela erfarenheter i forumet. 
Filurum pedagog på fb är ett forum för pedagoger och dig som jobbar i skola.
Filurum psykolog på fb är ett forum för psykologer.
Om du är intresserad av något av forumen ovan så sänd en mejl, en konsult ringer upp dig för att lotsa dig vidare. Konsulterna jobbar ideellt.
filurumkonsult@recompile.se
GCP-Gifted children program är Mensas forum för dessa barn. Det går att vara med i GCP utan att vara medlem i Mensa, barnet behöver inte heller här vara testad.
gcp-ansvarig@mensa.se

måndag 16 november 2015

Den gemensamma nämnaren skapar inte utanförsskap


Den som kan musik tycker det är roligt att prata musik med en som kan musik. Det är roligt att spela i en orkester om alla i orkestern är ungefär på samma nivå i sin musikaliska utveckling. De i orkestern har en gemensam gemenskap i musiken och den gemenskapen finns inuti orkestermedlemmarna även när de inte spelar. De har en tillhörighet och kan på så sätt känna en större gemenskap och generositet inför sina medmänniskor överlag. Jag tror inte vi behöver vara rädda för utanförskap genom att skapa rum för gemenskap mellan människor. Jag tror att de som t.ex. går i grundskolans specialskolor för fotboll eller musik kan umgås med människor som inte spelar fotboll eller håller på med musik, även om de är begåvade i fotboll och/eller musik. Det samma gäller för de barn som kan gå på grundskolans specialskolor för högt begåvade barn. Det vittnar specialskolorna för högt begåvade barn i Danmark om.

Normalfördelningskurvan

"7 av 10 grundskoleelever har iq mellan 85 och 115.

Skolverket anger att 5 procent av eleverna behöver anpassad undervisning för sin höga begåvning. 

topp 5 procent, 1 av 20 barn, har iq 125+
1 av 250 barn har iq 140+

topp 2 procent, 1 av 50 barn, har iq 130+
topp 1 procent, 1 av 100 barn, har iq 135+

1 av 750 barn har iq 145+
1 av 2 300 barn har iq 150+
1 av 10 600 barn har iq 160+
1 av 650 000 barn har iq 170+

ALLA dessa barn har rätt till en utbildning på sin nivå, i sin takt. Och att bli accepterade och positivt bemötta så som de är, och så som de fungerar." 

De behöver också få hitta och möta likasinnade att interagera med. Det är väldigt ensamt annars för de som ligger på de höga värdena. 

Det är lika långt mellan 70 och 100 som mellan 100 och 130. De som ligger under 70 anses behöva en egen skolform. Att ha en iq på över 130 är komplext. Det handlar inte om att vara bättre eller sämre, det handlar om så mycket annat. Att ha en tankeverksamhet som greppar över så mycket. När det inte finns några enkla svar att pressa in i givna mallar. 
När allt ska processas på många plan och det tar tid att förstå för att en ska förstå allt ur fler perspektiv än de givna. 
Det är som att sjunga en sång med flera stämmor, varje stämma en egen sång, samtidigt. 

Den citerade texten finns att läsa hos Anna Hass som skrivit mycket och informativt om de högt begåvade barnens situation i Sverige idag. 

söndag 15 november 2015

Förlusten eller för lusten


Det är en sådan förlust för Sverige att inte ha specialskolor/specialförskolor för högbegåvade barn. Att dessa barn måste tränga sig in i det svenska skolsystemet, en form för kunskapshämtning som på inget vis passar deras ofta komplexa tänk. Konsekvensen, som det ser ut nu, är att många av de här barnen istället får en aversion mot inlärning. Många underpresterar, mobbas, blir hemmasittare. I besvikelsens spår lägger de sig till slut, de hamnar i ett maktlöst läge på gränsen till apati och depression. När en högbegåvad unge krisar på riktigt så kan det bli djupt existentiellt. En tioåring kan krisa i nivå och överblick som en trettioåring men utan en trettioårings erfarenheter och verktyg. En trettioårings kris i en tioårings kropp, försök att föreställa dig hur det känns/upplevs.

Tänk om vi kunde ha fredade rum för de här barnen där de kunde utveckla sina potentialer, få växa i sin egen takt, få lov att må bra, finna gemenskap, känna trygghet i att vara sig själva, bli vägledda av kompetenta vuxna. Har vi inte plats för sådana rum i vårt land? Ska barn kunna falla mellan stolar?

Det är barn vi pratar om. Barn med stora möjligheter att så småningom faktiskt förändra världen, om de har lust. Just nu är vi i vårt samhälle bra på att kväva den lusten och det är en förlust för individ och samhälle. Varför inte scanna av alla barn redan på bvc? Sverige har ett väl inarbetat bvc-program som alla barn går igenom från det att de föds. Varför inte utbilda folk som kan se de högbegåvade från början? Ute i världen finns det stor forskning att hämta. Det skulle vara ett mer jämlikt system än det vi har nu för de här barnen.

Om makt


En ska sörja sin makt. Har en makt bör en inlinda den i sorg. Så pass att den respekteras av sig själv och inte utnyttjas. En bör inte använda sin makt i glädje, strö socker över den. Men en ska sörja sin makt även i bemärkelsen sörja för, bruka, använda, genomlida, för att nå sitt mål. I Kärlek.

Hur makten bör struktureras inuti.

fredag 13 november 2015

Olika åldrar i en - asynkron utveckling


Asynkron? Enkelt förklarat, barnet har flera åldrar i sig. I vissa situationer är hen som äldre i andra som yngre. Komplext för ett barn men förklarbart både för barnet och omgivningen. Det är inget konstigt (men kan se konstigt ut om en inte vet) t.ex förstår som en sjuttonåring men har samtidigt känslor som en treåring och är nio kalenderår gammal. Som vuxen får jag då ge omsorg till treåringen och samtidigt prata till sjuttonåringen. Sjuttonåringen kan ofta hjälpa till med treåringen om treåringen trilskas, så länge hela barnet får plats i den nioåriga kroppen. Omgivningen kan tänka att jag curlar när jag ger omsorg till barnen som vore de yngre. Omgivningen kan tycka att 'barn ska få vara barn' när jag informerar mina barn som vore de äldre. 

Länkar som förklarar lite om asynkron utveckling:

Tina Refling Larsen berättar
https://www.youtube.com/watch?v=YDB4eesMX3A

Dan Peters berättar
https://www.youtube.com/watch?v=IYWvt-gCyUA&list=PLZMwTlYwDY6O0uqn6yCwg8OAo2ypDoTxo&index=4

Några första tankar


Några av mina reflektioner hittills från att ha barnen på skola för högbegåvade.
Barn flexar hit o dit i ämnen verkar det som. Det finns ingen åldersbegränsning?
Fyra-femåringar börjar f-klass om de är mogna socialt. 
Det är inte långa atbetsdagar för att de vet att dessa ungar processar fler intryck.
Det är ett gäng frivilliga spännande ämnen efter skoltid. De mindre barnen kan gå ifrån SFO (fritids) till vissa av ämnena. Mina går på arkeologi. Det finns t.ex yoga, schack, Kroatien, landets språk, geografi, kultur, gastronomi.
De har etik och filosofi schemalagt.
De är BENHÅRDA mot mobbing. Nolltolerans.
Många har varit utsatta i kommunala skolor. De tar in barn löpande under året. Det är en samlingsplats för de här barnen. De flesta som kommit hit är tacksamma för att få vara här och att skolan överhuvudtaget finns. Danmark ser annars ut som i Sverige med förståelse o acceptans ute i skolorna än så länge.

Ge de högbegåvade barnen en egen skolform!


Att vara på en skola som är anpassad till högbegåvade barn är en sådan befrielse! Vill bara säga det till de som inte tror på den lösningen med specialskolor. Våra barn har gått på en specialskola i två månader nu. Vi har emigrerat till Danmark. Ett stort beslut. En hård omställning särskilt för det ena barnet, paradoxalt nog det barnet som farit mest illa i det svenska skolsystemet. Trots att våra barn inte kan språket så är de helt i hamn med att de är förstådda för vilka de är. De är trygga. Alla barn är testat högbegåvade, de vuxna här lär också vara högbegåvade. Det ger en karta av kommunikation som vi känner oss hemma med. Plötsligt är det inte vi som vet bäst för våra barn i skolan, vi behöver inte kämpa för deras rättigheter. Pedagoger med kunskap om och erfarenhet av hög begåvning, som vet vad de gör. Som ser. Som är öppna för dialog. Barnen finner en gemenskap, kan läsa av, blir respekterade. Utan att ännu kunna språket. Den tysta gemenskapen, de sociala koderna, det sociala språket. Så viktigt i det svenska systemet som anpassat det sociala språket efter en norm som ligger i mittenfåran utan att förstå att koder flexar. Här på en skola anpassad för våra barn får barnen gemenskap som en grundstomme istället för utanförskap. De lär sig att förstå att det finns olika koder och att respektera det faktum att de själva är högt begåvade och hur det ter sig inför omvärlden och vad det kan bära med sig. I det svenska jämställdhetssystemet ska alla få vara sig själva men ingen får sticka ut. Jag citerar tioåringen "Sverige är lite tjurigt. Alla ska vara bra men ingen får vara bättre än någon annan, det är kontraproduktivt." Så pepp till de som nu sitter på poster och kan bestämma över framtida skolformer i Sverige, acceptera de högt begåvade barnen och ge dem en egen skolform!